Att resa har alltid varit ett stort intresse för mig. Jag älskar att upptäcka nya kulturer, att verkligen få känna in sig i hur folk lever i andra länder och framförallt, uppleva spektakulära miljöer. Vi har alltid rest mycket med familjen, då som längst 3 veckor och det har alltid gått bra med insulin och alla tillbehör. Det har dock varit lite osäkert ibland, när man blir stoppad i säkerhetskontrollen och de undrar vad jag har i handbaggaget.
En av mina längre vistelser utomlands som jag gjort var en jordenruntresa. Vi skulle vara borta i 6 månader och nu kunde jag inte åka hem mellan varven, så jag fick ut ett enormt recept på tillbehör, nålar, sprutor och insulin. Bara det tog upp nästan hela resväskan och vi skulle backpacka, så det var lite krångligt, men det gick. Min diabetes kunde inte stoppa mig för att genomföra min dröm.
Vi åkte iväg och det var nog det mest fantastiska jag gjort i hela mitt liv. Vi besökte bland annat Nya Zeeland och det landskap och den miljö som finns där är helt obeskrivlig. Jag kände mig fri, trots min diabetes. Vi besökte Indonesien, Singapore, Malaysia, Nya Zeeland, Fiji, Australien och Thailand. Min största oro inför denna resa var hur jag skulle förvara insulinet, men det klarade sig hur bra som helst, fastän jag inte hade något kylskåp att förvara det i. Något jag märkte var hur mycket jag var tvungen att dra ner på insulinmängden, då framförallt den asiatiska maten är mycket snålare med fett och socker än vad vi äter här hemma. Det har jag hållit i sedan jag kom tillbaka. Jag försöker tänka på vad jag stoppar i mig och är lite mer försiktig med sötningsmedel framförallt.
Alla jag mötte under min resa var så otroligt trevliga och omtänksamma att det fick mig att vilja ändra mig själv. Tänka på att inte ta livet och människorna runt omkring mig för givet. En annan sak som har fått mig att våga göra mer efter resan är att livet är nu. Skjut inte upp saker du vill eller drömmer om att göra på framtiden. Livet är skört och kan vara över innan du hinner blinka. Så lev och våga ta risker. Jag vill leva efter mottot ”No regrets!” Jag vill inte ligga på min dödsbädd och önska att jag våga leva mer.
Något jag lärt mig av mina resor är att kunskapen om diabetes i andra länder är väldigt stor. Jag tror att forskningen har hunnit så mycket längre än vad man själv förstår. Det mest intressanta för mig har varit att folk ser att jag har en spruta, tittar, frågar och sedan fortsätter man prata som om inget hade hänt. Det är som att de märker att jag har full koll och då behöver de inte oroa sig.
Innehållet på denna webbplats är skrivet av och för en nordisk publik och kan innehålla källor, detaljer eller information baserad på ett annat land eller en region än ditt eget.
