Detta är något som har funderat mycket över de senaste åren. För dig som har följt mig här är det ingen hemlighet att jag känner att min diabetes har gjort mig mentalt utmattad.
Medicinskt sett är jag vad som kallas en välreglerad diabetiker. Men bryr sig någon om det arbete som krävs för att vara medicinskt välreglerad? Jag har skrivit flera inlägg om detta. Bland annat om ett styrelsemöte i min hjärna. Och ett där jag skickar inkassokrav till min diabetes, för att få betalt för allt arbete som ligger bakom att kunna vara medicinskt välreglerad.
Mycket oplöjd mark
Ära vare det arbete som John Haug har lagt ner på detta område. Men jag känner att det finns en hel del oplöjd mark när det gäller att få acceptans för det att hantera sin diabetes, helt själv. Det är ett 24/7-jobb. Vi är helt ensamma om att kontrollera vår sjukdom. Vi har ingen sjuksköterska som tar hand om oss om något går fel.
Världens tuffaste man
Utan jämförelse känner jag en man som kämpar med mycket smärtor i kroppen. Han har en livsgnista som jag beundrar och han är in och ut från sjukhuset flera gånger under ett år. Jag känner världens tuffaste man. Men han har tur. När han tappar kontrollen ringer han ett samtal, får en spruta eller blir inlagd på sjukhuset. Han är förresten en av mina stora förebilder i livet.
Men jag tror att han och jag har det likadant, och många med oss. Vem kan hjälpa oss att hantera den påfrestning som det är att behöva leva med en kronisk sjukdom?
LÄS ÄVEN: Idag gråter jag
Kräver mycket arbete
Jag känner mig väldigt ensam i min sjukdom. Vem kan förstå att det kräver en omänsklig insats för att bara utåt sett framstå som en positiv person?
Jag har tillbringat många timmar med psykologer och vi har pratat om en massa konstiga saker. I min journal finns det många fina ord. Men inga är skrivna med tillräckligt stora bokstäver för att det kan bli en diagnos.
Är det diabetesen som har gett mig detta eller är det mitt arv och mitt liv som har gjort mig till den jag är? Hur mycket påverkar diabetesen oss, och vad är livet?
Jag fick diabetes 1981 och fick höra att ”du har tur om du klarar dig utan att amputera, bli blind, få njurproblem osv.” Men ingen berättade för mig att jag skulle känna mig mentalt utmattad!
Är det bara jag, eller är vi flera som känner det så?
LÄS ÄVEN: För att du har diabetes…
Innehållet på denna webbplats är skrivet av och för en nordisk publik och kan innehålla källor, detaljer eller information baserad på ett annat land eller en region än ditt eget.
