Jag har tänkt på hur saker och ting har förändrats till det bättre för oss med diabetes. Både utrustning och läkemedel har förbättrats för att göra vardagen mindre komplicerad. Utvecklingen har till och med kommit så långt att vi nu ser en koppling mellan diabetes och psykisk hälsa.
Föga anade vad som låg framför mig när jag fick diagnosen år 2000. Jag tyckte att jag hanterade situationen bra och tänkte att det kunde vara så mycket värre… Det här skulle jag kunna leva med. Jag var bara tvungen att tillföra kroppen insulin.
Sorg
Sorgeprocessen var oundviklig. Jag kände det i hela kroppen. En enorm sorg. Så ofattbart tung att bära. Och att bära på en sådan sorg, utöver att jag hade småbarn då och familjelivet var i fokus, var inte så enkelt.
Det blev till en dold sorg som i sin tur skapade många negativa tankar. Utåt sett var jag samma person som jag alltid har varit, men inuti var jag ett vrak. Osäker på framtiden. Skulle jag klara av den här diagnosen? Tankarna bara snurrade.
Öppen och ärlig
På den tiden var det ingen, och då menar jag verkligen INGEN som antydde att diabetes och psykisk hälsa går hand i hand.
Jag tror aldrig att jag har känt mig så ensam i hela världen som jag var då.
Diabetessjuksköterskorna fanns där och lyssnade. Men det var det enda erbjudandet. Jag var hela tiden ärlig om mina utmaningar, men jag fick inte hjälpen jag behövde där och då.
Alla som känner igen sig i detta vet att en sådan psykisk stress påverkar blodsockret på ett eller annat sätt. Kanske är det detta som gör att jag är lite bitter? Tänk om forskningen hade kommit längre när jag fick min diabetesdiagnos? Hade mitt liv sett annorlunda ut då?
LÄS ÄVEN: Med diabetesen försvann den stabila sömnen
Negativa tankar
Periodvis var jag tvungen att få mig själv att sluta tänka negativa tankar som tänk om det eller det! Idag försöker jag istället att fokusera på det som är positivt. Påverkan på den psykiska hälsan är en del av att få diabetes. Jag säger inte att alla drabbas, men många.
Från att gå till en plats som det aldrig pratades om, till att nu känna att det inte längre är tabu. Men det är faktiskt en bedrift! Det har forskats på och man har arbetat hårt för att psykisk hälsa ska bli en del av diabetesbehandlingen. Det är stort. Riktigt stort! Även om vägen framåt fortfarande är invecklad och lång i mina ögon.
Önskar ingen att behöva uppleva det jag upplevt
Jag önskar ingen att behöva uppleva det jag har upplevt och att tänka de tankar som jag bar ensam då. Jag önskar ingen att behöva söka hjälp ensam och inte ha någon att vända sig till som kunde förstå det som jag upplevde. Ett lyssnande öra räckte inte då och jag lyckades inte gå vidare.
Jag är otroligt nyfiken på vad en studie och forskning skulle kunna säga om följdsjukdomra/komplikationer för personer med diabetes före och efter att den psykiska hälsan har hamnat i fokus. Jag hoppas att det kommer en sådan studie. Det hade varit trevligt att kunna se sambanden, då och nu.
LÄS ÄVEN: Ensam för första gången i livet
Innehållet på denna webbplats är skrivet av och för en nordisk publik och kan innehålla källor, detaljer eller information baserad på ett annat land eller en region än ditt eget.
