Om du har diabetes själv eller är nära anhörig till någon som har sjukdomen, kommer du snabbt att märka att det inte är någon lek att vara kroniskt sjuk på det här sättet. En fara är risken att bli utbränd!
Diabetes är ingen sjukdom som du bara kan välja att stänga av under en tid. Istället är det något som följer dig dygnet runt, veckans alla dagar och 365 dagar om året. Det säger sig självt att det ibland kan vara otroligt tröttsamt. Att man hela tiden måste tänka på blodsockret, insulin, kolhydrater, vad du kan äta och inte, och vad konsekvenserna blir av de val du gör. Själv har jag upplevt att göra allt ”enligt boken” i ett försök att ha en perfekt reglerad diabetes, till att ha perioder där jag knappt har brytt mig om sjukdomen – något som naturligtvis heller inte är bra. Blev jag rent av utbränd av min diabetes?
Jobbigt att logga allt
Samma dag som jag fick diagnosen diabetes för 10 år sedan, fick jag också en liten bok. I den skulle jag skriva ner klockslagen då jag mätte mitt blodsocker, vilka värden jag hade och vad jag hade ätit och skulle äta. Detta gjorde jag för att min diabetessjuksköterska skulle kunna ge mig välmenande tips och råd tiden efter en nyupptäckt diagnos.
Trots detta fick jag rådet att fortsätta logga allt detta i framtiden. Då skulle det bli lättare att veta hur kroppen reagerade på olika typer av mat och mängd. Från den dagen då jag diagnostiserades med diabetes bestämde jag mig för att jag ta den på största allvar, och att min sjukdom åtminstone skulle vara så lindrig som möjligt. Därför tog jag min diabetessköterska på orden, och fortsatte att skriva ner allt jag gjorde med koppling till min diabetes.
LÄS ÄVEN: Fyra tips att ta tillbaka makten över din kropp
Expert på den egna sjukdomen
Det är en tidskrävande process att skriva ner allt för hand med penna och boken jag hade fått. Visserligen blev allt väldigt tydligt. Men det blev samtidigt väldigt tungrott. Därför valde jag att istället börja använda Anteckningar på mobilen. Så höll jag på i många år. I alla fall i de situationer som var nya. Om jag åt något nytt, skulle ut på en ny aktivitet, gå på restaurang och alla tänkbara situationer jag kunde hamna i senare i livet.
Jag behövde veta hur kroppen reagerade, så att jag skulle vara väl rustad för att uppnå en perfekt blodsockernivå för nästa aktivitet. Visst, jag blev expert på min sjukdom och kropp under den här tiden, men trots det blev jag fruktansvärt trött av att tankarna malde dygnet runt. Och för att jag ständigt oroade mig över vad mitt blodsocker var.
Blev trött
Så höll jag på i cirka tre och ett halvt år. Sedan orkade jag inte mer. Det var inte så att jag slutade mäta mitt blodsocker, sätta insulin eller slutade bry mig om vad jag åt. Jag orkade bara inte logga allt längre. Jag trodde att jag skulle klara det mesta genom att komma ihåg hur jag reagerade på en liknande måltid förra gången, och därmed agera mer intuitivt.
Men vad jag upptäckte var att jag i nya situationer nu accepterade ett mycket högre blodsocker för att undvika att få känning än vad jag skulle ha gjort när jag loggade mina värden och hade full koll på allt. Efter hand planade det hela ut mer och mer och jag tyckte det var skönt att acceptera ett högt blodsocker för att slippa få känningar hela tiden. När jag släppte på det enorma kontrollbehovet märkte jag hur sliten jag hade blivit av upplägget. Och att jag aldrig ville tillbaka dit.
LÄS ÄVEN: På dåliga dagar är det viktigt att komma ihåg de bra dagarna
Gav upp ”den perfekta diabetesen”
Tyvärr släppte jag på kontrollen lite för mycket på en gång, och jag hade därför en längre period där det viktigaste för mig bara var att undvika känningar. Jag var så otroligt trött på sjukdomen och ville bara drömma mig bort till ett liv utan diabetes. Detta är som alla vet inte något som är möjligt eller någon lösning. Det resulterade istället bara i för höga värden på långtidsblodsockret när jag var på kontroller hos min husläkare. Med andra ord var jag tvungen att hitta ett sätt att ta tillbaka kontrollen över sjukdomen. Samtidigt som jag inte kontrollerade den så mycket att jag blev utsliten.
Vad som blev lösningen är svårt att säga i efterhand. Jag har definitivt ingen perfekt reglerad diabetes idag. Jag har både höga och låga blodsockervärden i princip dagligen. En liten nyckel var i alla fall att jag slutade jaga efter det perfekta. Och istället acceptera att blodsockret kommer att pendla för oss som har insulinberoende diabetes.
LÄS MER: Senkomplikationer vid diabetes: Så minskar du risken
Undvik att bli utbränd
Det är fullständigt orealistiskt att förvänta sig att vi ska ha samma genomsnittliga blodsockervärden som en person som har en frisk och fungerande bukspottkörtel. Vi har helt andra förutsättningar. Dessutom kommer risken för allvarliga känningar alltid att finnas där om vi lägger oss så lågt som en frisk person. Det här var något som jag var tvungen att inse, och en tanke som jag arbetade med samtidigt som jag blev mer säker på mig själv och på min sjukdom.
Att hitta en gyllene medelväg mellan att föra diabetesdagbok, intuition och att komma ihåg tror jag är lösningen för att få bästa möjliga kontroll över min sjukdom. Sjukdomen får inte kontrollera dig. Då kommer den bara att göra att du blir trött och utsliten på lång sikt. Under vissa perioder kan loggning av blodsocker, insulindoser och antal gram kolhydrater vara en bra idé. Men jag skriver av egen erfarenhet när jag säger att jag det inte är hållbart över tid! Det är viktigt att undvika att bli utbränd av sin diabetes.
LÄS ÄVEN: Brutit en ny barriär med öppenhet om diabetes
Innehållet på denna webbplats är skrivet av och för en nordisk publik och kan innehålla källor, detaljer eller information baserad på ett annat land eller en region än ditt eget.
