Att ha diabetes kan vara extremt jobbigt ibland. Ändå kommer jag ofta på mig själv med att tänka hur lyckligt lottad jag är som har de hjälpmedel jag har för att leva ett så bra liv som möjligt med min diabetes.
Jag är så glad att jag fick diabetes när jag fick det. Jag var 30 år, hade man, barn och jobb och hade ”rusat” av mig under mina ungdomsår. Självklart var det en stor sorg och chock, men det tog inte många månader innan det blev en del av min vardag. Sprutor, mätning av blodsocker, känningar och högt blodsocker. Var alltid förberedd och i ligg steget före, åtminstone i teorin.
Och idag är det ännu lättare att leva med diabetes. Tycker jag. Vi är lyckligt lottade som har de hjälpmedel vi har.
Mätning av blodsocker
Hur många gånger jag stuckit mig i fingertopparna under årens lopp har jag ingen aning om. Jag tror att alla med diabetes kommer ihåg ömma fingertoppar med små ärr från sticken. Jag minns första gången jag läste om kontinuerlig blodsockermätare (cgm). För mig som var lite rädd för att köra bil och att vara ensam med barnen på natten på grund av känningar, var detta en uppenbarelse. Den första tiden gick det inte att få på blå recept.
Man måste betala för det själv. Det var väldigt dyrt och jag hade inte råd. Men när det blev tillgängligt på blått recept, var jag snabb med att få det. Och det har ändrat min vardag med diabetes drastiskt. Jag är nästan aldrig orolig över att få känning längre och kan ha ett lägre blodsocker i situationer där jag tidigare brukade välja att ta det säkra före det osäkra och äta. Cgm är en revolution för oss med diabetes.
LÄS ÄVEN: Nyfikenhet som underlättar
Insulin
Tänk att man förr var tvungen att blanda sitt eget insulin och sätta det med stora sprutor. Kontrasten till idag är stor, där alla som vill kan få en insulinpump och sprutorna ser ut som en penna. Urvalet av insulin är också stort och det finns många olika typer man kan testa för att hitta det som passar en. Själv använder jag sprutor och tar långtidsverkande insulin morgon och kväll, samt snabbverkande i samband med måltider. Jag har bytt insulinmärke några gånger baserat på mina behov och nya som har kommit ut på marknaden.
Öppenhet, underlättande och stigmatisering
Ett av de värsta orden jag vet är ”sockersjuka”. För mig är det till att börja med felaktigt, men också stigmatiserande. Dessbättre hör jag det alltmer sällan. Jag tycker också att människor över lag är mer upplysta idag när det gäller att veta vad diabetes är. När jag fick diabetes för 16 år sedan fanns det fortfarande de som skulle berätta för mig vad jag kunde äta och inte.
Det hör jag aldrig numera. Jag kan få frågor, men det är mer av nyfikenhet och omtanke. Jag är alltid öppen med att jag har diabetes och att jag lever ett normalt liv som alla andra. Även om det finns en del extra att vara vaksam på. Jag har heller aldrig upplevt att det har funnits hinder på jobbet för att jag har diabetes. Jag har bett om anpassningar när jag behöver det, till exempel att kunna arbeta hemifrån de dagar då blodsockret är högt.
Jag tycker att det var svarare att ha diabetes för tio år sedan. Naturligtvis har jag blivit mer vuxen och tryggare i mig själv, men yttre faktorer har också påverkat. Vi är lyckligt lottade som bor i Norge, där vi har tillgång till hjälpmedel som underlättar vardagen med diabetes.
LÄS ÄVEN: För att du har diabetes…
Innehållet på denna webbplats är skrivet av och för en nordisk publik och kan innehålla källor, detaljer eller information baserad på ett annat land eller en region än ditt eget.
