Jo, jag har lagt på mig några kilo. Tre, noga taget. Inte så mycket, kan man ju tänka, men jag vet hur det är. Släpper man taget så är man snart uppe igen.
Inte nog med att byxorna stramar och blusen glipar – i förlängningen står syster Linda där och ruskar på huvudet och säger som hon brukar; att jo, det är en progressiv sjukdom, och förr eller senare blir du tvungen att medicinera och till sist ta insulin.
Bra att det finns, absolut, men jag vill klara mig utan så länge som möjligt. Hittills har det gått. Jag kämpade ner tio kilo för några år sedan, och genast blev mina värden mycket bättre. Men, men, jag vet. Övervikt är en riskfaktor. Så det är bara att ta i.
LÄS ÄVEN: Så kan du lära dig att gilla fysisk aktivitet
Trettio minuters aktivitet varje dag
Jag ökar på min morgonpromenad. Promenad på platta marken är bland det tråkigaste jag vet. Men ibland är det vad som bjuds, och jag går så fort jag orkar i femton minuter åt ena hållet, och vänder och går tillbaka igen. Jag hinner bort till bageriet.
Jag pratar med min fysioterapeut, hon säger som vanligt: trettio minuter om dan, pulsen ska upp och svetten ska ut. För att vara duktig lägger jag på fem minuter. Går i tjugo minuter innan jag vänder. Hinner bort till hårfrissan. Vänder och går hem.
Och jo, säger min fysioterapeut, det är viktigt och nödvändigt att du rör på dig. Men det gör inte att du går ner i vikt. Det handlar om vad du stoppar i dig. Om du stoppar in mer än du tar ut i energi så går du upp. Och om du inte springer maraton eller jobbar i skogen så är det svårt att motionera bort överskottet. Skärpning!
Ät hälsosamt och undvik frestelser
Vi har alla våra svagheter. Jag såg en elegant dam på tåget, hon satt och mölade i sig en påse Gott och blandat. Jag tror hon var åksjuk. Men ändå. Lätt att avstå, för mig. Jag har andra frestelser. Smör. Majonnäs. Crème fraiche. Och om maken kommer hem med chips kan det nog hända att jag sticker näven i påsen. Slut med det!
Tricket när man ska gå ner i vikt är att hålla sig mätt. Hungrig är det lätt att falla för de där chipsen. Frukost, lunch och middag, inget slarv. Kanske mellanmål till och med, det brukar ju klokt folk säga. Vad ska man äta då?
Jag brukar grunda med grova grönsaker. Broccoli. Blomkål. Andra sorters kål – röd och vit. Billigt och mättsamt och lätt att variera. Morötter såklart, och betor – röda, gula och randiga. Persiljerot. Palsternacka. Majrova. Den lustiga kålrabbin med sina spröt – dom går också att äta. Jag river, strimlar och hackar, jag wokar, rostar och fräser. Eller kokar och mixar till en slags sås.
LÄS ÄVEN: Vilken överraskning – typ två-diagnos
Bra val ger resultat
Det är lätt att göra en vettig tallriksmodell. Jag tar halva tallriken med grönsaker. En kvart med kolhydrater – potatis eller matgryn. En kvart med protein – kött, fisk, ägg och ost, bönor, linser och ärter. Och så en klick med dagsransonen fett någonstans – den där majon, eller olivolja, eller pesto kanske.
Man kan ju bygga sin tallrik på höjden bara för att det är kul, som en ”bowl”, med grönsakerna i botten, ett lager matvete eller dinkel, och så protein på toppen. Ibland stoppar jag ner alltihop i samma kastrull och gör en gryta eller soppa.
Det funkar. En vecka har gått, ett kilo är borta. Två kvar, häng i!
LÄS ÄVEN: Hjärta, fötter och ögon. Så minskar du risken för komplikationer vid diabetes
Innehållet på denna webbplats är skrivet av och för en nordisk publik och kan innehålla källor, detaljer eller information baserad på ett annat land eller en region än ditt eget.
