Läkarna var vanligtvis mestadels bekymrade över vad som var den fysiska orsaken till mina kraftiga känningar, och de ägnade därför lite uppmärksamhet åt min mentala hälsa. Då är det kanske inte så konstigt att de inte hittade orsaken. Min historia är ett bra exempel på att det är viktigt att se hela människan när man behandlar diabetes.
Som tonåring fick jag ofta så lågt blodsocker att jag fick kraftiga kramper. Jag har i vuxen ålder läst om ungdomar som har dött av samma skäl. Det känns helt overkligt att tänka att jag kunde ha varit en av dem. Att jag kunde ha varit död idag för att jag hade alltför låga blodsockervärden som ung.
Särskilt eftersom läkarna inte kunde hitta en fysisk orsak.
PS! Om du inte har läst del 1 kan du hitta den här.
Behovet av att se hela människan vid behandling av diabetes
Om läkarna hade sett hela människan, hela mig, både mentalt och fysiskt, hade de kanske lyckats att ta reda på orsaken till dessa svåra år i våra liv. Om de hade försökt att undersöka vad som hände i mitt liv, hade de kanske förstått mer.
Jag har alltid haft ett extremt stort kontrollbehov ända sedan jag var liten. Drömmarna har varit stora och jag har siktat högt, så högt att det kanske till och med gjorde att jag blev sjuk. Jag var aldrig snyggast eller populärast, men jag var riktigt duktig i skolan. Jag hade många vänner och mådde bra, men hade också ett onaturligt stort behov av att få bra resultat på prov och andra skolrelaterade aktiviteter.
LÄS ÄVEN: Ställ krav för din egen hälsa!
Stor besvikelse att inte längre vara bäst i klassen
När vi började på högstadiet och fick betyg var jag inte längre bäst i klassen. Jag vara bara en av de bästa och hade det faktiskt lite kämpigt i vissa ämnen. Det var en stor besvikelse och ibland kändes det som att jag förlorat en del av min identitet. Samtidigt ville jag vara omtyckt och delta i alla sociala aktiviteter. Det säger sig självt att det kanske blev lite för mycket för en tjej på 13-14 år. En typisk duktig tjej och om möjligt till generation prestation.
Jag var ofta förtvivlad över min situation och hade i perioder svårt att se det positiva som livet hade att erbjuda. Det var inte ovanligt att psykiskt befann mig i en mörk dal. Och för en tonåring utan några större utmaningar tidigare i livet var detta ingen trevlig erfarenhet att göra.
LÄS ÄVEN: Ångest och depression gjorde att jag inte fick kontroll över min diabetes
Mental press
Jag vet fortfarande inte varför jag var så sjuk i tonåren, men jag håller fortfarande med mina föräldrar i deras teori: att det var psykiskt betingat. Att pressen jag satte på mig själv blev för stor. Och att jag fick en fysisk reaktion på detta i kroppen.
Tyvärr var jag inte speciellt mottaglig för hjälp efter behandlingen jag fick på barnavdelningen på sjukhuset i Fredrikstad. Därför fick jag själv bestämma om jag skulle prata med någon.
Jag gav det en chans. Men tyvärr är det inte optimalt att be en tjej på 14 år i den värsta perioden i hennes liv att prata med en man som närmar sig pensionsåldern om sådant som är utmanande i livet.
Idag vet jag att sättet som jag behandlades har gjort att jag är direkt rädd för både läkare och sjukhus.
”Du är omöjlig att hjälpa”
Jag fixade bara inte att höra den här mannen säga ”du är omöjlig att hjälpa”. Det var kanske inte helt fel, för jag känner mig själv tillräckligt väl för att veta att jag förmodligen inte öppnade upp mig speciellt mycket, men samtidigt borde han ha varit professionell nog att prova en annan strategi. Eller så kunde han ha skickat mig till en annan terapeut. Ingen är omöjlig att hjälpa. Alla ska mötas med omtanke och tålamod.
Det är smärtsamt för mig att tänka tillbaka på de här minnena. Och ibland förstår jag inte att jag lyckades hantera allt som hände. Jag gick ut högstadiet med bra betyg trots att jag hade en frånvaro på mer än 50 procent. Jag gick ut gymnasiet med bra betyg, dessbättre med mycket mindre frånvaro än på högstadiet, och jag hade långtgående planer på att läsa till läkare. Naturligtvis var det så att jag ville bevisa, mest av allt kanske för mig själv, att det finns bra, omtänksamma, tålmodiga och fantastiskt duktiga läkare där ute.
LÄS ÄVEN: Iinte ovanligt att man upplever stigmatisering på grund av diabetes
Viktigt att barn blir sedda, hörda och trodda när de är sjuka
Tyvärr var de naturvetenskapliga ämnena inte min största styrka. Men jag utbildade mig faktiskt till advokat specialiserad på barn- och hälsorätt. Det är naturligtvis ingen slump. Och i masteruppsats skrev jag om minderårigas rätt att bli hörda och få bestämma över sin egen behandling. Det är så viktigt att barn blir sedda, hörda och trodda när de är sjuka. Om vårdpersonalen hade varit bättre på att låta barnet aktivt ta del i behandlingen, att de tycker att barnets åsikt spelar roll, är jag övertygad om att behandlingen skulle bli effektivare.
Idag vet jag att sättet som jag behandlades har gjort att jag är direkt rädd för både läkare och sjukhus. Jag oroar mig i veckor inför en diabeteskontroll och är extremt vaksam i liknande situationer.
Jag skjuter upp allt som inte är akut flera gånger och reser bara om det är absolut nödvändigt. Det finns flera saker som jag brottas med idag som borde ha utretts bättre; som allergi, astma, övervikt och magbesvär, något som jag helt enkelt inte vågar fråga om hjälp med. För mig är det lättare att behandla symptomen själv än att be om hjälp så att jag kan bli bättre. Det säger en del om behandlingen som jag har fått antar jag.
Målet är alltid att jag ska bli bättre. Och nu när jag ska flytta till en egen bostad är det viktigt att jag tar bättre hand om mig själv. I fortsättningen är det bara jag som har kontroll och ingen kommer att kunna hjälpa mig om något händer. Därför är det viktigt att allt är i sin ordning.
Notera! Inlägget är skrivet av en extern författare som är ansvarig för sitt innehåll och uttrycker sina egna åsikter, attityder och erfarenheter.
LÄS ÄVEN: Till dig som har barn med diabetes: Du borde vara stolt!
Innehållet på denna webbplats är skrivet av och för en nordisk publik och kan innehålla källor, detaljer eller information baserad på ett annat land eller en region än ditt eget.
